Träff 4. Lärande

Studiematerial (ca 30 min)

• Titta på videon gemensamt (om ni inte redan gjort det som förberedelse).
• Är det något som någon tycker är extra tankeväckande, viktigt, eller otydligt? Lyft det och diskutera i gruppen.

För den som föredrar att ta del av videomaterialet i textform så finns det nedan.

Hejsan! Stefan Stenbom här igen. I den här modulen kommer vi prata om Lärande. I modulen fokuserar vi på sammanhang där lärande är i fokus men de pedagogiska egenskaperna är även värdefulla i andra mötessammanhang eftersom möten ofta har som syfte att uppnå gemensamma mål och att lära oss av och med varandra.

Mekanismerna bakom lärande som de flesta forskarna inom området är överens om är att lärande ses som en aktiv process där människor lär sig genom att konstruera och strukturera sin egen förståelse av ett område. Den här process sker genom individens reflektiva tänkande men är mycket nära kopplad till interaktioner med andra människor, material och den omgivning och miljö vi befinner oss i.

Vad betyder det då för oss som lärare och ledare? Jo, det betyder att vara lärare på en kurs eller ledare för en studiecirkel, eller att leda ett möte för den delen, innebär att vi tar på oss en roll och ett ansvar att skapa miljöer och situationer som är så fördelaktiga som möjligt för lärande. En lärare eller studiecirkelledare ansvarar för att utforma och organisera lärandeaktiviteter, underlätta deltagares lärprocesser och dela med sig av sina kunskaper i ämnet både genom att själva undervisa och rekommendera läromedel eller annat material så som att bjuda in gäster.

Man ansvarar också för att skapa och upprätthålla ett socialt lärandeklimat med professionella relationer som präglas av tillit, öppenhet och sammanhållning inom lärandegemenskapen. Undervisning och lärande sker i sociala sammanhang. Vi är människor som lär oss tillsammans, av och med varandra. Och som människor har vi grundläggande behov för att känna oss trygga och motiverade för att engagera oss i en lärandegemenskap.

Som lärare och ledare arbetar man kontinuerligt med att följa upp och aktivt stödja de lärandeprocesser som deltagarna går igenom. Men, även om läraren eller ledaren är ansvarig bygger det konstruktivistiska perspektivet på att deltagarna aktivt deltar som medskapare av en pedagogisk situation där de kan ta en lärarroll för sig själva eller andra.

Så. Det jag har beskrivit så här långt gäller ju i alla lärandemiljöer medan denna studiecirkel fokuserar på hybrida miljöer där många upplever extra utmaningar.

Och anledningen till att hybrida miljöer är extra kluriga har ju att göra med att deltagare deltar i samma möte på två sätt, fysiskt eller digitalt, och att man då måste tänka till för att skapa likvärdiga förutsättningar för båda sorternas deltagande. Annars riskerar man ofta att de som deltar fysiskt har en högre grad av engagemang och delaktighet medan de som deltar via det digitala mötet upplevs som mer passiva.

Nu tänkte jag prata om begreppet Transaktionellt avstånd, eller på engelska Transactional distance. Transaktionellt avstånd består av de upplevda psykologiska, kognitiva och affektiva avstånden mellan deltagare i distansutbildningsmiljöer. Och enligt denna teori kan det alltså uppstå ett upplevt avstånd för deltagare som befinner sig på distans och att detta avstånd leder till att man blir mindre engagerad än om man deltar på plats. Inom distansundervisningen är transaktionellt avstånd ett välkänt fenomen och det finns flera olika verktyg, principer och anpassningar man tillämpar där för att motverka och överbygga avståndskänslan. Även i fysisk utbildning förekommer fenomenet och är särskilt vanligt vid klassisk undervisning med föreläsningar där deltagare snarare betraktas som passiva åskådare än aktiva medskapare av utbildning. Det är därför som den formen av utbildning har väldigt stora utmaningar i digitala miljöer eftersom deltagare då upplever ett dubbelt avstånd. Om man som deltagare redan från början uppfattas som passiv och man sedan lägger på perspektivet av distansdeltagande så är det svårt att engageras och inspireras. Det transaktionella avståndet kan påverka både deltagares engagemang för lärande och huruvida man lär sig ämnesområdet.

Utifrån det logiska resonemang vi fört så här långt kommer vi så fram till nyckelutmaningen för lärande genom hybridaktiviteter. Och det är att I hybridaktiviteter där fysiskt och digitalt deltagande blandas kommer deltagare uppleva olika former av transaktionellt avstånd i en och samma situation. Det uppstår alltså en obalans mellan deltagare beroende på hur de deltar.

Som lärare eller ledare behöver vi förhålla oss till och anpassa aktiviteten för att skapa så likvärdiga förutsättningar som möjligt för deltagare om vi strävar efter arenor för samskapande där de som deltar i det fysiska och det digitala mötet ska ha likvärdiga förutsättningar att vara delaktiga i aktiviteten. För att uppnå detta behöver vi uppleva oss själva och andra deltagare som ”verkliga och deltagande” oberoende av om vi deltar fysiskt eller digitalt.

I syfte att motverka variationer i det transaktionella avståndet och skapa en likvärdig miljö oberoende av hur man deltar rekommenderar vi att man eftersträvar att etablera en undersökande gemenskap. Undersökande gemenskap (eller på engelska Community of Inquiry) är ett teoretiskt ramverk som bygger på aktivt lärande, det sociokulturella perspektivet på lärande och tar hänsyn till det transaktionella avståndet som uppstår vid distansundervisning.

Undersökande gemenskap utgår från att deltagare och lärare/ledare bildar en gemenskap, en grupp människor som har det gemensamt att de strävar efter att lära sig något tillsammans. Vidare använder man sig av aktivt lärande och ett undersökande och reflekterade förhållningsätt där individens reflektion och det djupa meningsfulla samtalet tillsammans bildar grunden för aktiviteten. Ramverket består av tre element: social, kognitiv, lärare/ledare. För att etablera en undersökande gemenskap är det viktigt att deltagare och lärare/ledare upplever sig socialt och emotionellt sammankopplade i ett utbildningssammanhang. Genom att på lika villkor vända sig till fysiska och digitala deltagare kommer alla känna sig trygga, inspirerade och sedda vilket leder till ett ömsesidigt utbyte av idéer och erfarenheter oberoende av var man befinner sig. Detta uppnås genom att man löpande aktivt arbetar med gruppsammanhållningen  för alla deltagare och motverkar tendenser till att bilda delgrupper och satellitdeltagare.

Vad kan du då som lärare/ledare göra för att skapa hybrida mötes och undervisningssituationer där digitala och fysiska deltagare deltar på likvärdiga villkor och där aktivt lärande uppmuntras. Jo här kommer några handfasta tips.

Jag kommer först gå igenom saker som man kan reflektera över när man planerar möten och undervisning och sedan gå igenom tips för själva genomförandet.

Första tipset är att Utgå från deltagarens upplevelser när du planerar. Vad är det du vill att deltagaren skall göra, uppleva och känna under och efter sessionen? Använd det som utgångspunkt när du planerar.

Utgå från syftet och målet med träffen. Formulera för dig själv vad träffen har för syfte och mål? Vad är det man som deltagare förväntas kunna som ett resultat av träffen och vad är det denna nya kunskap skall leda till.

Planera för aktivt deltagande. Om deltagarna är passiva åskådare för en längre period, dvs. bara skall se och lyssna men inte göra något, så kan du räkna med att deras engagemang och intresse kommer minska, och då särskilt de digitala deltagarna. Undvik därför längre perioder där deltagarna är passiva. Skall deltagare vara passiva läggs ett extra krav på dig som ledare/lärare att engagera deltagare med din presentationsteknik.

Planera för likvärdigt aktivt deltagande. När deltagare är aktiva och bidrar till mötet, hur är de det? Planera för att ge både de fysiska och digitala deltagarna likvärdiga möjligheter att vara aktiva i mötet och bidra i enlighet med din plan. Det behöver inte nödvändigtvis vara på exakt lika sätt som de båda deltagargrupperna deltar men de behöver ges likvärdiga möjligheter.

Dela med dig av dina förväntningar. Oavsett vad du har för förväntningar på deltagande, dela mig dig av dem innan mötet. Förväntar du dig att de digitala deltagarna befinner sig på en plats där de kan tala ostört? Eller kan man kanske åka tåg samtidigt som man deltar digitalt? Förväntar du dig att fysiska deltagare tar med sig en dator för att också koppla upp sig till det digitala mötet? Går det att delta via mobiltelefon eller måste man ha en dator? Eller är det så att det är ett promenadseminarium där alla är ute och går? Den här typen av förväntningar är viktigt att du delar med dig av till deltagarna.

Överväg att ha med en ”co-leader”. Om du själv eller deltagarna är ovana vid hybridmöten eller om sessionen innehåller mer invecklade aktiviteter är det ofta en god idé att involvera en kollega som kan hjälpa dig och deltagarna för att få tekniken att fungera så du kan fokusera på det pedagogiska ledarskapet.

Så det var en serie rekommendationer kring planeringen. Då kliver vi vidare till att prata om själva genomförandet.

När du genomför ett hybridmöte eller hybridundervisning, börja med att berätta om syfte, mål, agenda och repetera dina förväntningar. På så vis blir det tydligt vad sessionen handlar om, vad den har för syfte och mål samt när och på vilka sätt som deltagare förväntas delta och vara aktiva.

Ge likvärdig uppmärksamhet till de digitala och fysiska deltagarna. Detta tror jag är en av de viktigaste aktiviteterna vi kan ägna åt oss i hybridmöten. Växla och cirkulera regelbundet fokus mellan deltagarna på distans och de på plats för att säkerställa att de får likvärdigt utrymme, möjlighet att vara aktiva och likvärdig uppmärksamhet. Det tydligaste exemplet för detta är hur talartid och talarordning fördelas.

Monitorerna deltagares engagemang och deltagande och vidta eventuella åtgärder. Skapa dig själv rutiner för att ha uppsikt över deltagarnas engagemang, intresse och lärande. Var uppmärksam om du upplever att det aktiva deltagande minskar hos några? Vad kan det bero på och finns det något du kan göra för att stimulera den deltagarens engagemang och lärande. Notera särskilt om den ena deltagargruppens, de fysiska eller de  digitala, intresse är mindre än den andras. Erfarna hybridledare har ofta förberett ett antal åtgärder ”om det här händer så gör jag så här”. Observera att sådana åtgärder skall vara upplyftande och stimulerande och inte utpekande eller anklagande.

Och till sist, var flexibel och anpassningsbar. Även om du har förberett dig ordentligt kan det inträffa saker som gör att planen inte håller. Försök då vara flexibel och anpassningsbar. Tänk på att det viktigaste är själva planeringen (inte planen). Genom planering har du reflekterat över och tänkt efter kring på vilka sätt man kan uppnå lärandemål på och har kanske förberedda alternativa nästa steg.

Så. Det var innehållet i denna inspirationsvideo. Mitt huvudbudskap är att utgå från deltagarperspektivet. Vad vill du att deltagare skall göra, uppleva och känna under och efter sessionen? Växla därefter till vad du då måste göra för att uppnå det. Och hur jämnar du ut skillnaden i transaktionellt avstånd mellan fysiska och digitala deltagare. Där har du grunden till lyckade hybridsessioner.